ELTON OCH JAG

Jag driver en pissblogg som jag aldrig uppdaterar. Dessutom ligger pissbloggen på en pissdomän som bara krånglar: blogg.se.
Om jag nu orkar riva igång denna bloggen så blir det återigen på en ny bloggplattforn.

I lite mer än tre månader har jag nu varit snusfri, alltså längre än det första januari, således inget nyårslöfte. Vet inte varför jag måste poängtera att det inte är ett nyårslöfte, men nu gjorde jag det så det är väl av någon slags betydelse antar jag. Jag har ingen som helst lusta att börja igen och jag känner ingen abstinens. So far so good, med andra ord. Inte riktigt såklart - annars hade jag ju inte bloggat om det som ni redan fattat.

Jag är precis hemkommen från en långpromenad med Elton, en skogspromenad i stadsmiljö (klura på det ni), under ett ihållande regn. Hade det inte varit mars så hade jag kallat det för oktoberregn. Under promenaden, till tonerna av P1, letade sig min tunga upp under höger sida av överläppen som om den letade efter sällskap. Men där var det bara tomt. Ingen mjuk massa som välkomnade en fuktig tunga. Då kände jag ett sug, eller egentligen mer en saknad, men inget abstinens. Så jag trillade inte dit igen och tur är väl det egentligen - tror jag.

Men jag saknar verkligen känslan av att få pilla in en snus i precis rätt läge och verkligen njuta. Synd att man inte kan behandla en dosa snus som en flaska whiskey. Något som man bara tar fram då och då för att verkligne avnjuta. Men det skulle aldrig funka. Tyvärr. Det är bara att fortsätta att sakna.

Till sommaren kommer flyttlasset att gå till Värmland och Karlstad för familjen Järpegård/Jonasson. Tanken är då att
Elton ska så sitt eget rum. Men det finns ju vissa problem. Hur ska man egentligen inreda ett barnrum till en liten kille? Jag behöver er hjälp, två alternativ kommer att komma nedan. Vilket rum gillar ni bäst?

Rum 1...
Rum 2...

Ja, jag vet att det är ruttet att starta en blogg och sen inte skiva i den.
Ruttet, ruttet, ruttet...
Kolla på lite blider så länge så ska jag snart förklara varför jag inte har skrivit på ett tag. Kanske i alla fall.

Bil, gemensamma lån, barn och förlovning. Ja, som ni förstår så är det ingen idé för mig att räkna några vuxenpoäng längre, trots min ringa ålder av 23. Nej, nu har vi gått in i en ny era. Pensionärspoängssamlandet. Igår inkasserade både jag och min sambo ett gäng poäng var. Vi låg nämligen i sängen, färdiga för att sova klockan 20.45. Det är alltså före klockan 21.00. Klockan 21.00 är annars en tid då alla TV-kanaler lägger program som riktar sig till personer i min ålder.
Såärdetmeddet.

Jag kan väl också tillägga att vi vaknade ganska tidigt och att jag 06.15 sa:
"Nej, det är väl lika bra att gå upp nu"

Så vad tror ni, hur många pensionärspoäng har jag kammat in på det senaste dygnet?

Från svd.se

Lägg till lite hockey idag också. Mer skidor och sånt imorrn, plus Man C mot Man U och Chelsea mot Liverpool. Vissa dagar är bättre än andra med andra ord.

Okej, bara för att jag är man så är porr inte det enda jag letar efter på nätet.

Idag har Eltons mage inte varit på topp. Då får pappas sing-back till Kents skiva B-sidor funka som tröst. Konstigt nog så funkade det. Ja, en stund i alla fall.

Det är inte många som känner till denna lite ovanliga dag - Internationella inte-se-sig-för-innan-man-går-dagen - inte så konstigt, den är nämligen ganska nyinstiftad. Dagen firas bäst på ICA i krämaren (Örebro) omkring 14.00. Som ni förstår så är det här en av de dagar som förorsakar mest olyckor under året, så nu som läser detta innan dagen är slut - jag varnade er!

Vi hann i alla fall med att shoppa lite också, hämta en frack och ja, handla mat på ICA. Det vi shoppade var uteslutande till Elton, bland annat en sån här på Lindex:

Som jag trodde. Två unika besökare än så länge, jag hemma och jag på jobbet. Det känns bra faktiskt, att vara privat men med möjligheten att vara offentlig. Det handlar bara om att berätta eller inte. Såklart att jag kommer att berätta, förr eller senare. Om jag gör det ikväll är tveksamt. Jag har ett avsnitt av House MD som väntar.

Bredvid mig, jag ligger i sängen, ligger min sambo och snarkar. Bredvid henne i sin säng ligger Elton och snarkar. Jag snarkade säkert också på samma sätt när jag var så liten. Undra egentligen när jag slutade med det, att snarka på ett mysigt sätt. Ge mig ett par öl och ett glas vin och min sömn kan väcka de döda. Varför är det så? Varför ska snarkningar utvecklas till något störande?

"Nej, som sagt House väntar", skrev han i sin blogg som ingen annan läser eller har läst.

Elton och jag.

Så, då var det dags igen. En ny blogg, men en ny inriktining. Den kommer att handla om min familj som nu mer består av mig, sambo och en son - Elton. För mig handlar det om minnesanteckningar, för er om en liten inblick i vardagen som ung och nybliven pappa.

Jag kunde helt enkelt inte hålla mig. Det blev en blogg till. Igen.